Nadja von Bahr: Note to Self /Minnesnotering

Note to Self (english text)

Note to Self, Nadja von Bahr 2011 at Galleri S7

This is a project that evolves around different points of view on the idea of memory in addition to personal memories. Some of the scenes are arranged some photos are altered snapshots. The pictures do not work as physical imprints of what happened when the light hit the camera, they are instead more like representations of subjective memories.

The project took a starting point in reading the report ”Beyond Therapy: Biotechnology and the Pursuit of Happiness” from The President’s Council on Bioethics and it’s discussion how scientific advances invite other large questions about the character of human life.

In the chapter Happy Souls the writers argue, since according to the US Declaration of Independence the right to pursue happiness is one of the unalienable rights that belong equally to all human beings, society must fight both depression and dementia. I was fascinated by the idea that the pursuit of happiness was seen as a right, and the conclusion that the consequence is that authorities must endorse memory and make sure that people remember who they are and what has happened in their lives.

Another source of inspiration was the film La Jetée (The Jetty) 1962 by Chris Marker  The film is set in the near future and the Earth has barely survived a nuclear holocaust, which has driven the remnants of humanity under ground. A man is fixated upon a single instant image from the past; as a small boy he witnessed the shooting of a man, and found himself gazing into the entrancing face of a young woman. This single memory enables him to physically travel back in time to that moment. This also enables him to go to the future to seek help for the survivors. In the end we learn that the he himself actually is the man he has seen getting shot, travelling as an adult from the future. His ability to live in his memory saves human kind, but is also his own personal doom.

“Nothing sorts out memories from ordinary moments. Later on they do claim remembrance when they show their scars. […] This was the aim of the experiments: to send emissaries into Time, to summon the Past and the Future to aid the Present.”

Minnesnotering (2011)

Minnesnotering på Galleri S7

Minnesnotering är ett projekt som på olika sätt kretsar kring minnen och föreställningar om minnet och identitet. Serien består av 10 fotografier och ett videoverk.

En inspirationskälla till Minnesnotering är filmen La Jetée från 1962 av Chris Marker. Filmen utspelar sig i en nära framtid och jorden har knappt överlevt ett kärnvapenkrig som drivit de få överlevande under jord. Huvudpersonen är en man som har ett mycket starkt minne som han är närmast fixerad vid. Som liten blev han vittne till hur en man blev skjuten, men minnesbilden som etsat sig fast är ansiktet på en ung kvinna som han såg i det ögonblicket. Detta minne gör det möjligt för forskarna att skicka honom tillbaka i tiden för att träffa kvinnan. Detta gör det också möjligt för honom att senare resa till framtiden för att söka hjälp för de överlevande. Till slut, när mannen valt att slutgiltigt stanna i dåtiden, inser vi att hans starka minnesbild kommer från att han som pojke fått se hur han själv blir skjuten som vuxen man. Hans förmåga att leva i sitt minne har räddat mänskligheten, men är hans egen personliga undergång.

“Nothing sorts out memories from ordinary moments. Later on they do claim remembrance when they show their scars. […] This was the aim of the experiments: to send emissaries into Time, to summon the Past and the Future to aid the Present.” /Chris Marker La Jetée  1962

 Projektet startade dock på sätt och vis i texten ”Beyond Therapy: Biotechnology and the Pursuit of Happiness”, en utredning från det amerikanska The President’s Council on Bioethics. I utredningen om biomedicinska forskningsframsteg, beställd av den amerikanska staten, pågick en märklig diskussion om livets stora frågor. Författarna argumenterar bl.a. att eftersom det står i den amerikanska självständighetsförklaringen att det är en mänsklig rättighet att sträva efter lycka (“the right to pursue happiness is one of the unalienable rights that belong equally to all human being”), så är konsekvensen att inte bara t.ex depression, utan även minnessjukdomar som demens måste bekämpas. Detta motiverar de bl.a. med en diskussion om hur kopplat minnet är med ens identitet, och vikten av att befolkningen ska minnas sitt liv.

Men har ett lyckligt liv varit förgäves om vi inte minns det? Är vi andra människor idag om vi inte minns gårdagen? Kan man någonsin veta vad som verkligen hänt, när minnet är något som är så opålitligt?

Några av bilderna i serien är iscensatta och några är från början tagna som ögonblicksbilder. Gemensamt är att alla representerar ett minne, men inte i formen av att de dokumenterar en viss händelse, utan de är högst subjektiva gestaltningar av minnesbilder. Ett exempel är bilden En scen vars betydelse hon skulle förstå först åratal senare, som är tagen som en ögonblicksbild på några barn som leker en solig dag, men som får representera helt andra minnen från en barndom och hur dessa minnen förändrats och fått nya betydelser med tiden. (Titeln refererar till La Jetée)

I videon Påminner mig själv om att inte ser vi händer som bär ett fysiskt minne av att ha kramat snö (kylan har fått blodet att försvinna och lämnat vita fläckar). Det enda som manipulerats i videon är tiden. Samma händelseförlopp visas framlänges och baklänges i en loop så att händerna återfår sin naturliga färg för att sedan förlora den igen, som om detta skeende var något som gick att styra själv.